Det här är inte första gången jag försöker mig på att göra en sådan här sida, men jag får hoppas att jag har lärt mig mer sedan jag försökte sist.
När jag nu startar en sådan här sida bör jag först och främst fråga mig: vad vill jag ha sagt?
Men därmed är det ju inte nog, utan den naturliga följdfrågan blir: vill någon annan lyssna på vad jag har att säga?
Tidigare har jag försökt mig på det kanske lite väl pretentiösa uppdraget att agera folkbildare och politisk kommentator. Nu kommer jag nog att försöka mig på detsamma ånyo, men jag tänker också försöka skriva mer varierat än så.
På gott och ont sägs det att konsumtion ligger i tiden. Det ligger nog något i det och om jag då skall vara ett barn av min tid kan ju också jag skriva om konsumtionsvaror. Men vad konsumerar jag?
Litteratur och musik i första hand.
Skönlitteratur
The Piazza Tales
Herman Melville
Författaren till denna novellsamling är i första hand känd för verket Moby Dick, ett verk som emellertid inte togs emot särskilt väl av hans samtid. Personligen blev jag intresserad av denna samling efter att ha läst om hans beskrivning av Galapagosöarna i ett idéhistoriskt verk om ekologi, Nature’s Economy. Novellen The Encantades, de förtrollade öarna, ingår i The Piazza Tales.
Encantadas var det spanska namnet på Galapagos och i Nature’s Economy kontrasterar författaren Darwins upplevelse av samma öarna mot Melvilles.
Personligen tycker jag att novellerna överlag är både välskrivna, på ett poetiskt sätt, och intressanta av samma anledning som all litteratur skriven för 75-200år sedan är intressant: nämligen att de på ett sådant uppenbart sätt ger perspektiv på nuet.
En av de mest färgstarka novellerna i det ljuset i samlingen är ”The Lightning-rod man”, som handlar om en försäljare av åskledare – något som författaren raljerar över som humbug.
Novellen slutar med orden:
”But spite of my treatment, and spite of my dissuasive talk of him to my neighbours, the Lightning-rod man still dwells in the land; still travels in storm-time, and drives a brave trade with the fears of man.”
Idag vet vi att åskledare faktiskt fungerar, men å andra sedan finns det “discipliner” idag som tas på föga allvar, men som för ett hundra år sedan betraktades som vederhäftiga.
Det är det jag menar med att litteratur från vår närhistoria bidrar med intressanta perspektiv på nuet.
Vetenskap
General System Theory
Ludwig von Bertalanffy
Allmän systemteori tycks vara något som idag till stora delar har glömts bort när vi istället talar om ”systemanalys” och ”systemutveckling”. Vad den allmänna systemteorin menar är att det finns kvalitativa egenskaper i system som är generella för alla system oavsett hur de ser ut, från cellen till solsystemet och från den biologiska organismen till de mänskliga samhällena.
Delar av systemteorin beskrivs med differentialekvationer av ett sådant slag att man idag måste ha grundläggande universitetsutbildning i matematik för att hänga med i, men grunderna i systemteori är enklare än så, såsom v. Bertalanffy visar.
En av de mer intressanta tankarna är just den om korrespondensen mellan system av olika storleksordningar. Enkla encelliga organismer kan då liknas vid enkla mänskliga samhällen, utan social stratifikation, s.k. ”egalitära” samhällen.
Det finns flera likheter, t.ex. att ”avståndet” mellan komponenterna måste vara relativt stort: de kan inte sitta för tätt. Därtill är komponenterna också oberoende av varandra: en enskild cell bryr sig inte om huruvida de andra cellerna överlever eller inte och ingen människa i ett jägar- och samlarsamhälle är oundgänglig: alla kan utföra alla uppgifter.
Som v. Bertalanffy visar klarar sig en amöba bättre än alla flercelliga organismer (se även ”Bihind the mirror” av Konrad Lorenz), precis som att jägare- och samlare lever både friskare och längre liv än enkla neolitiska jordbrukare. Här finns det något som saknas i den darwinistiska beskrivningen av ”survival of the fittest”. Enligt v. Bertalanffy är det levande systems förmåga att alstra vad han kallar ”negativ entropi” som har givit upphov till den ökade diversifieringen och komplexiteten. Vidare: med ökad kvantitet ökar också specialiseringen och centraliseringen i takt med det ömsesidiga beroendet; biologiska organismer utvecklar centrala nervsystem och olika sorters vävnad som var och en för sig hade varit överlevnadsodugliga och samhällssystem utvecklar centraliserat beslutsfattande och specialiserade yrkesgrupper som var och en för sig aldrig hade kunnat bygga upp något fungerande samhälle.
Poängen är att utan ett sådant samhälle som det vi har, hade vi aldrig kunnat bli så många människor på jorden, men vi hade heller aldrig kunnat ha det samhällssystem vi har om vi inte hade varit så många. Ergo: det finns ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan samhällets kvalitéer och kvantiteter.
Även om dessa teser inte stämmer fullt ut är det ändå ett perspektiv som på senare år har försvunnit. En av anledningarna till att jag intresserade mig för perspektivet var att det tangerade mycket av det jag har läst i traditionell mystik. Den ickematematiska systemteorin borde vara något för fler att ta till sig.
